Lundell

Människor i samma levnadsförhållanden förenas i musik och mode. Ur detta uppstår ideologi. Den ideologin kan människor som inte delar deras levnadsvillkor ta till sig.
Så sitter en pojke i Norrtälje och lyssnar på punk; en flicka utanför Uppsala önskar sig Dr. Marten-kängor i julklapp; en ung man i Upplands-Väsby spelar om och om igen the Smiths senaste LP.

Vänstern tillhörde arbetarklassen. Vänstern adresserade deras levnadsvillkor. Nu sitter man i bostadsrätter och låtsas höra trampet av fascismens stövlar.
Man hör inget annat. Man hör inte gnisslet från maskinen. Man hör inte den felande tonen och disharmonin.
Nej, man sitter och låtsashör Sveriges 200 nazister.. färre än de som intresserar sig för knypplingens ädla konst.

Jag försöker lyssna på Ulf Lundells senaste bok. Han läser nyheterna och gör sitt yttersta för att framstå som en av Hamsuns nybyggare eller en som valt sitt skogsliv vid Walden.
Ingenting duger i Lundells ögon. Han mästrar en recensent från förr som inte gillat hans turné.
“Varför väljer du att recensera sån’t du vet att du inte gillar?”

Själv har Lundell inga problem att hitta samtidens alla brister.. den samtid han inte kan uthärda (påstår han) och de brister som aldrig konkretiseras mer än till “dumhet” eller “idioti”. Inga lösningar. Inga alternativ. Bara vantrivsel.

Trots att han, som artist, borde känna till pressens manövrar, tror han blint på allt som står skrivet. De som tror annat kallas “förnekare”, “resistenta” och alla andra epitet som manufakturerats fram i avsikt att DRIVA TES.

Som vanligt har han köpt sig en kvinna. När hon förr om åren blev hans “assistent”, blir hon nu satt i arbete som hans “gallerist”. Ett galleri införskaffas och hon har en “karriär”. Hon ska leva på honom. Som en svulst.
Hon vill ha en bil. Lundell köper bil.
Hon vill ha ett hus i skogen. Lundell köper hus.
Nu vill hon inte längre dela säng med Lundell och flyttar till sitt hus.
Lundell beskriver en hora.
Lundell: kvinnornas sugar-daddy.

Lundell sitter med en åttakanals digital porta från nittiotalet. En Boss-maskin där man kan bränna sin egen CD efter man studsat klart sina kanaler.
Men Lundell behöver inte studsa. Hans åtta kanaler räcker gott.
Skrivmaskiner, pärmar.. och en nittiotalsporta.

Och vad tänker hans konkubin-fru om boken? Är det hans försök att skiljas? Hon blir rätt genant avklädd.
Lundell själv vill sälja. Eller, han tror det. Det är mycket att sköta. Han är gammal. Kivik Art-Center förpestar hans tillvaro (mobilmasterna säger han ingenting om).

Man ges bilden av någon som ständigt blir lurad. När Lundell ska köpa däck, kostar dom sextontusen. När Lundell ska köpa smör, antar man att smöret redan sålts och att dom tappade pengarna är Lundells.
När Lundell ska köpa fru, är hon lycksökerska och asgam.