Ravensburg Rapp

Mayer Daniel Rapp of Ravensburg
was walking about town.
Arriving at Marienplatz,
he took a knife-man down.

A roar was heard,
a blade was waved
and people screamed and fled.
Blood was flowing,
children cried
but the Mayer he calmly said:

Don’t bring your knife to town, son!
Leave your knife at home, son!
Don’t take your knife to town!

The law came on a bicycle
and honked a lawful horn.
Helpless people everywhere,
in awe, in chock, in mourn’.

A tourist, so courageous,
from Hessen he was sent,
was preaching to the choir
with Rapp, as hell was bent:

Don’t bring your knife to town, son!
Leave your knife at home, son!
Don’t take your knife to town!

The quick, brown fox and Danny Rapp
(the Mayer of Ravens town)
took charge when no-one else dared,
as he took a knife-man down.

This Rapp he walks on stilts,
the policeman came on bike,
the tourist came from Hessen
where a levy is a dyke.

Don’t bring your knife to town, son!
Leave your knife at home, son!
Don’t take your knife to town!

*) zum Stadt dein messer nich nehm, sohn?
dein messer zum stadt nimmt nich, sohn?
sohn, nimmt nicht zum stadt ihren messer?

German is a yoda-language. But they got the audio knowledge.

Ynkryggen Andreas Önnefors

Lunds Universitet börjar alltmer utmärka sig som Hogwarts magiskola. Här ska forskare som påpekar biologiska skillnader mellan könen be studenterna om ursäkt; här bränner man studielitteratur som inte passar in i värdegrunden.

Och här kilar ynkryggar fram för att tysta ledarskribenter som inte är medlemmar i ynkryggsklubben. Men feg-Andreas räknade fel. Som den hyena han är, trodde han att flocken skulle hjälpa honom.

När det visade sig att han stod ensam, började han lipa och be om ursäkt!

Om han stått på sig och med dundrande röst fortsatt kräva Alice Teodorescus avsked och framtida yrkesförbud, skulle jag ha respekterat honom. Men som harkrank och ynkrygg får han sitta på sitt lärosäte och klämma ur sig bajskorv efter bajskorv och hålla fram till studenterna att lukta på.

Salut

as her guy was lost in the boer war
he was fashionably late
late in august late in spring
this late husband of hers
was found to disperse a glove and a purse
to boot

he was pensive then in former shape
with his ascot wife and his stepford niece
the octopus wore its coat of arms
unique selling point
an appointed star
fell over board
hull and stern
this year of our lord
burn baby burn

last summer i went swimming
last summer i nearly drowned
but the water parted so sweat and sad sure
as the clansmen bronzed the apple core
i saw a pig it was a boor
the second storie was not in store
we saw a mountain
we see no more
the gruesome details about al gore

Nu försöker Palmqvist på SS allt möjligt..

Ja, det brinner ju i Oxie. Det har brunnit på massa ställen i Malmö. Det brann hundra bilar i somras i Malmö.
Men Palmblad har kommit på lösningen: EN FORSKARE!

Och vad ska forskaren säga om människor som bränner? Är dom friska? frågar Palmlöv? Nej, det är dom ju inte.

Titta på rubriken. Det är den rubrik som kommer att dyka upp i sökningar.
Om man tänker rubriker som memes.. OXIE=PSYKISKT SJUKA.
Röstar man fel får man Palmolive på sig.. då kommer han och ska “utreda” och sedan “mema”. Han är som trollkarlens lärling. Står där med vatten upp till sina skallrande knäskålar och undrar vad Blå Tåget menade med att “om kvastarna ska sopa bra, får man inte slarva med skaften”.

Sydsvenskan bistår

Vad gör Sydsvenskan här? Istället för att bara ange “ett vittne iakttog en pistol och ringde in en anmälan”, berättar Sydsvenskan exakt vem som anmälde och när.

Den misstänkte kan med hjälp av Sydsvenskan möjligtvis finna ut identiteten på anmälaren.

“Walla! Han med tändaren. Gula byxor. Knut i nacken.”

Så man kan verkligen undra vad fan Sydsvenskan sysslar med. Motarbetar varje tillfälle när medborgare vittnar, anmäler brott eller organiserar sig i grannsamverkan för att skydda sin egendom.

Såhär jobbar Sydsvenskan

varje dag, varje dag, varje dag…

Om du vill att folk ska ogilla salt lakrits och föredra söt, ska du inte skriva “Salt lakrits är godare än söt lakrits, så köp bara söt lakrits i fortsättningen!”

Människor ifrågasätter ofta sådana definitiva uttalanden. De börjar ställa frågor: “Hur vet han det”, “varför ska han bestämma vad jag gillar” osv. Det beror visserligen lite på avsändare, men om Sydsvenskan ska behålla illusionen att de sysslar med objektiv, granskande journalistik, måste allting läggas i munnen på andra. Direkt tyckande och värderande måste smygas in i ordval, undermeningar, associationer.

Vad du gör är att först formulera ett problem. Det finns inget problem med söt- eller salt lakrits. Men nu vill Sydsvenskan gynna en tillverkare och annonsör och dessutom sprida sina inarbetade vanföreställningar. Så problemformuleringen får lyda:

“outbildade äter alltmer saltlakrits”

Men du måste hänvisa till någon. Vem ska säga detta? Inte du.
Då är det ingen som vill lyssna.

Ett bra sätt är att hänvisa till “rön”, “forskning” eller “en rapport”.
Man kan lägga in värdeord som hjälper till att skapa negativ konnotation kring saltlakrits: “larmrapport”

Man kan ställa två grupper mot varandra.. en grupp med tydliga fördelar:

Ex: “I det välmående villasamhället kokar man sin egen sötlakrits.”

Nu har vi angett att övre medelklass som är “välmående” väljer söt lakrits. Vi har fått in “forskning” som avsändare och lagt in det negativa ordet “larm”.

Tänk om saltlakritsätarna gick på socialbidrag och snattade? Det skulle väl vara alldeles strålande.
Vi intervjuar en ICA-handlare nära en camping för hemlösa. Det är enkelt: hitta en ICA-butik hyfsat nära ett socialt problemområde; alla handlare har problem med snatteri, så att få ett pratminus kring ordet “snatteri” är inget probmlem. Vilka som snattar är ju självskrivet. Vi bakar in sceneriet i texten utan att direkt säga det.
Sedan frågar vi vad som stjäls. Säger han “allt möjligt” eller “bindor” eller något annat tråkigt, så fråga direkt om saltlakrits.
Ge honom inte möjlighet att själv välja. Gör ingen skillnad på söt och salt lakrits, utan få honom att tala om stulen lakrits som salt lakrits.
“Har det förekommit stöld av saltlakrits?”
“Jo, det har väl hänt. Men det är inte det vanliga…”
“Men det händer? Inte helt sällsynt”
“Ja, det har väl hänt..”
“Kanske ett par gånger!”
“Ja, säkert.”
“Var det i år?”
“Jo, det var det nog.”
“Inte så myckety förra året, då?”
“Nej, det är som jag säger: det hör inte till vanligheterna.”

Och där har vi det.
“ICA-handlare: en ökad stöld av saltlakrits – är inte normalt”

Så blomma till det med sceneri:
“Nära den campingplats där kommunens hemlösa på försörjningsstöd hänvisats, berättar ICA-handlare Ludwig Knebert om snatterier.
– Vi har sett en ökning av snatterier. Snattandet av saltlakrits har ökat sedan förra året. Det hör inte till det normala”

Så, alldeles korrekt citerad och vi får en bild av hur fattigt skitfolk vräker i sig stulen saltlakrits medan man i det närliggande och välmående villaområdet kokar sin egen sötlakrits.

Ska vi slänga in en gul inforuta som visar att människor på skuggsidan har sämre utbildning? Ska vi drämma till med högsskoleprovet? Folk ser ju det lite som en IQ-test.

Finns det ingen sådan data? Vi har ju ändå områdesdata från liknande problemområden. Vi lägger till fotnot i minsta typsnitt och nämner där att siffrorna inte gäller just campingen och människorna där.

Nu ska vi först skriva ren texten. Sedan ska vi krydda med positiva och negativa värdeord.
De negativa orden lägger vi i anslutning till “saltlakrits” och de positiva till “sötlakrits”.