B.S.

When I showed brother Superior his reflection in the water,
he refused the image and made the witness into a tale.
A-aah – into a tale.

He was teaching every grand-ma how the egg-sucking was done.
He got the tarot-cards mixed-up; all dressed in purple he went about.
A-aah – he went about.

Ska det va’ allting på?

Vad är det som händer med “dom där uppe”?
Titt som tätt tappar dom masken och låter hatet skina fram.
Marianne Mörck vill slå USA:s president på käften;
Anne Ramberg tycker att Ivar ska hålla truten;
Henrik Schyffert hoppar som en apa på ett bord på en uteservering och sjunger någon Uuuga-Buuga sång och påstår att han “är lite afrikan”.

Det har slagit runt i huvud på många. Varför?
Anledningen är att dom upptäcker att planen inte kan genomföras så lätt som de hade tänkt. Helt plötsligt finns det en risk att dom förlorar allting. Dom får panik.
Det är panikreaktioner vi ser.

Anything else

I hear the chimes;
I hear the ring;
I hear the [sirens / science / silence]
[in / and] everything

I hear the ‘larms;
I hear the tales:
I hear the tune
and all the bells.

I am married to my wife.
I’m not married to anything else.

offer?

Kan man kalla minderåriga som rånar, misshandlar och förnedrar sina byten för offer?
Ja, i en mening är de offer för sina föräldrar och den kultur som råder i deras omedelbara omgivning.

Det är inte Staten, Polisen, Militären som normalt avhåller unga människor att gå över gränsen.. det är de vuxna. Föräldrarna.

Man blir inte kriminell för att man inte äter oxfilé varje kväll eller för att man inte får vaska champagne i Båstad.
Man blir kriminell när man växer upp i en kriminell miljö där alla omkring en är OK med det och ingen sätter ner foten.

På det sättet är de minderåriga våldsdådarna offer.
Samtidigt är det vedervärdigt att tala om gärningsmän som offer när de verkliga offren blöder.
Det är som att lite grand rättfärdiga handlingen och ger ytterligare signaler att den här verksamheten kan fortgå.

Malmös avhopparprojekt

I Sydsvenskan går att läsa att kriminella ser dålig lönsamhet och polisiär närvaro som ett skäl att “hoppa av” till skattefinansierad nystart med hemlig identitet, ny bostad på ny ort, fri utbildning och eller arbete samt hjälp med skuldsanering.

Tydligen räcker det inte med att bara avstå från brottsligheten.

Kanske kan stat och kommun bidra med skattepengar till fler fifflare, skojare, skurkar och banditer inom områden med dålig lönsamhet?

Hästskojare? Medicinmän? Klykgubbar? Änglamakerskor? Myntförfalskare? Diligensrånare?

Flugornas herre

I dagstidningen Ystads Allehanda finns en sida som heter “Tyck till”.
Där är det meningen att allmänheten ska kunna göra sin röst hörd.

Istället har sidan blivit till ytterligare en plattform för kommunpolitiker att gräla med varandra.. ofta hätskt. Gamla välkända retoriska felgrepp och finter som vi känt i tusentals år används tillsammans med satsfel, dålig stavning och rena inmålningar i hörn.

Här – som i kommunstyrelsen – härskar Christer Grankvist som suttit politiskt i fyrtio år.

Efter en del rabalder i BUN (Barn och Utbildningsnämnden) där bl a ordföranden avgår, efter endast fyra månader på posten, med orden “det finns ingenting jag kan göra” har den politiska och personliga oenigheten utkämpats på insändarplats.

Grankvist har fått kritik.. och efter ett inlägg – som tydligen brände lite extra kom en märklig motreaktion:

Christer Grankvist lyckades få två (2) gruppinlägg publicerade i tidningen. Samma dag! Och dagen efter kom ytterligare ett.
Inläggen kom från Socialdemokratiska grupper och föreningar och hade vardera 5-6 undertecknare. En massiv bredsida!

Se! Vad många vi är som älskar och hyllar Christer!

Frågar man runt lite bland folk och fä, verkar uppfattningen vara att Christer Grankvist suttit för länge; inte tål att bli motsagd; måste ha sin vilja igenom; använder fulspel och psykningar; skapar intriger och en mobbningskultur; agerar ordförande.

Man kan också notera att Tomelilla för krig mot det märkliga yrke “tornblåsare” som Ystad Allehanda valt som logotyp.