George Soros has lost his comb

It was a visibly saddened Soros that, on the receiving end of his front stairs, informed the small gathering of journalists that his comb was gone: stolen or misplaced.

A volunteer organization (Bopkes klutz shlimazel) was quickly formed, shaped and payed for and will stage manifestations and demonstrations in most big cities around Europe.

Barnkalas

Du sa du var gjord av god materia.
Ädelgas i luftslott, Ers Nobless?
Kan du champagnen salivera?
Eller har du barnkalas igen, din sprätt?

Misshandeln i Kil är inte olaglig att sprida. Lagen avser när gärningsmän (ja, kvinnor också) ytterligare förnedrar sina offer genom att filma och sprida övergrepp.. inte när allmänheten eller journalister sprider ett redan publicerat klipp i anledning att visa vad som skett och står på offrets sida.

Ynkryggen Andreas Önnefors

Lunds Universitet börjar alltmer utmärka sig som Hogwarts magiskola. Här ska forskare som påpekar biologiska skillnader mellan könen be studenterna om ursäkt; här bränner man studielitteratur som inte passar in i värdegrunden.

Och här kilar ynkryggar fram för att tysta ledarskribenter som inte är medlemmar i ynkryggsklubben. Men feg-Andreas räknade fel. Som den hyena han är, trodde han att flocken skulle hjälpa honom.

När det visade sig att han stod ensam, började han lipa och be om ursäkt!

Om han stått på sig och med dundrande röst fortsatt kräva Alice Teodorescus avsked och framtida yrkesförbud, skulle jag ha respekterat honom. Men som harkrank och ynkrygg får han sitta på sitt lärosäte och klämma ur sig bajskorv efter bajskorv och hålla fram till studenterna att lukta på.

Såhär jobbar Sydsvenskan

varje dag, varje dag, varje dag…

Om du vill att folk ska ogilla salt lakrits och föredra söt, ska du inte skriva “Salt lakrits är godare än söt lakrits, så köp bara söt lakrits i fortsättningen!”

Människor ifrågasätter ofta sådana definitiva uttalanden. De börjar ställa frågor: “Hur vet han det”, “varför ska han bestämma vad jag gillar” osv. Det beror visserligen lite på avsändare, men om Sydsvenskan ska behålla illusionen att de sysslar med objektiv, granskande journalistik, måste allting läggas i munnen på andra. Direkt tyckande och värderande måste smygas in i ordval, undermeningar, associationer.

Vad du gör är att först formulera ett problem. Det finns inget problem med söt- eller salt lakrits. Men nu vill Sydsvenskan gynna en tillverkare och annonsör och dessutom sprida sina inarbetade vanföreställningar. Så problemformuleringen får lyda:

“outbildade äter alltmer saltlakrits”

Men du måste hänvisa till någon. Vem ska säga detta? Inte du.
Då är det ingen som vill lyssna.

Ett bra sätt är att hänvisa till “rön”, “forskning” eller “en rapport”.
Man kan lägga in värdeord som hjälper till att skapa negativ konnotation kring saltlakrits: “larmrapport”

Man kan ställa två grupper mot varandra.. en grupp med tydliga fördelar:

Ex: “I det välmående villasamhället kokar man sin egen sötlakrits.”

Nu har vi angett att övre medelklass som är “välmående” väljer söt lakrits. Vi har fått in “forskning” som avsändare och lagt in det negativa ordet “larm”.

Tänk om saltlakritsätarna gick på socialbidrag och snattade? Det skulle väl vara alldeles strålande.
Vi intervjuar en ICA-handlare nära en camping för hemlösa. Det är enkelt: hitta en ICA-butik hyfsat nära ett socialt problemområde; alla handlare har problem med snatteri, så att få ett pratminus kring ordet “snatteri” är inget probmlem. Vilka som snattar är ju självskrivet. Vi bakar in sceneriet i texten utan att direkt säga det.
Sedan frågar vi vad som stjäls. Säger han “allt möjligt” eller “bindor” eller något annat tråkigt, så fråga direkt om saltlakrits.
Ge honom inte möjlighet att själv välja. Gör ingen skillnad på söt och salt lakrits, utan få honom att tala om stulen lakrits som salt lakrits.
“Har det förekommit stöld av saltlakrits?”
“Jo, det har väl hänt. Men det är inte det vanliga…”
“Men det händer? Inte helt sällsynt”
“Ja, det har väl hänt..”
“Kanske ett par gånger!”
“Ja, säkert.”
“Var det i år?”
“Jo, det var det nog.”
“Inte så myckety förra året, då?”
“Nej, det är som jag säger: det hör inte till vanligheterna.”

Och där har vi det.
“ICA-handlare: en ökad stöld av saltlakrits – är inte normalt”

Så blomma till det med sceneri:
“Nära den campingplats där kommunens hemlösa på försörjningsstöd hänvisats, berättar ICA-handlare Ludwig Knebert om snatterier.
– Vi har sett en ökning av snatterier. Snattandet av saltlakrits har ökat sedan förra året. Det hör inte till det normala”

Så, alldeles korrekt citerad och vi får en bild av hur fattigt skitfolk vräker i sig stulen saltlakrits medan man i det närliggande och välmående villaområdet kokar sin egen sötlakrits.

Ska vi slänga in en gul inforuta som visar att människor på skuggsidan har sämre utbildning? Ska vi drämma till med högsskoleprovet? Folk ser ju det lite som en IQ-test.

Finns det ingen sådan data? Vi har ju ändå områdesdata från liknande problemområden. Vi lägger till fotnot i minsta typsnitt och nämner där att siffrorna inte gäller just campingen och människorna där.

Nu ska vi först skriva ren texten. Sedan ska vi krydda med positiva och negativa värdeord.
De negativa orden lägger vi i anslutning till “saltlakrits” och de positiva till “sötlakrits”.

Project Common Enemy

The project is rolling along fine. More and more people in Europe see Israel as an ally. And they sure are. Of the one-way kind: cul-de-sac.

The promoted madness is spreading from journalists and leftist groups into the judicial system, into science. The common citizen is more and more feeling isolated, alone and as the only sane person around.

This effect is wanted.
When Israel strike against the arabs, the citizens of Europe will take the streets and scream “Hurrah!”

We just need those final two nails in this coffin: the terror-attack of terror-attacks.. so sinister no one could shrug it off.

And we need to expose the “enemy within”.. the people who brought them into this mess. The ties they have to each-other.