Doktor KRY

Alex och Sigge har vecka efter vecka sponsrat denna doktor KRY. Ett reklaminslag i deras pod kostar hundratusen kronor, enligt uppgift från Alexander Schulman själv.

Vad gör Alex och Sigge med de miljoner de dragit in på övergreppen av doktor KRY? Bor på flotta hotell? Köper barnflickor?

Eller ger bort dom till doktorns offer.

Vad är nästa reklamspott? Är det doktor Mengele? Doktor Alban? Doktor Oetker? Doktor Bombay? Doktor Åsas man?

Nu försöker Palmqvist på SS allt möjligt..

Ja, det brinner ju i Oxie. Det har brunnit på massa ställen i Malmö. Det brann hundra bilar i somras i Malmö.
Men Palmblad har kommit på lösningen: EN FORSKARE!

Och vad ska forskaren säga om människor som bränner? Är dom friska? frågar Palmlöv? Nej, det är dom ju inte.

Titta på rubriken. Det är den rubrik som kommer att dyka upp i sökningar.
Om man tänker rubriker som memes.. OXIE=PSYKISKT SJUKA.
Röstar man fel får man Palmolive på sig.. då kommer han och ska “utreda” och sedan “mema”. Han är som trollkarlens lärling. Står där med vatten upp till sina skallrande knäskålar och undrar vad Blå Tåget menade med att “om kvastarna ska sopa bra, får man inte slarva med skaften”.

Sydsvenskan bistår

Vad gör Sydsvenskan här? Istället för att bara ange “ett vittne iakttog en pistol och ringde in en anmälan”, berättar Sydsvenskan exakt vem som anmälde och när.

Den misstänkte kan med hjälp av Sydsvenskan möjligtvis finna ut identiteten på anmälaren.

“Walla! Han med tändaren. Gula byxor. Knut i nacken.”

Så man kan verkligen undra vad fan Sydsvenskan sysslar med. Motarbetar varje tillfälle när medborgare vittnar, anmäler brott eller organiserar sig i grannsamverkan för att skydda sin egendom.

Såhär jobbar Sydsvenskan

varje dag, varje dag, varje dag…

Om du vill att folk ska ogilla salt lakrits och föredra söt, ska du inte skriva “Salt lakrits är godare än söt lakrits, så köp bara söt lakrits i fortsättningen!”

Människor ifrågasätter ofta sådana definitiva uttalanden. De börjar ställa frågor: “Hur vet han det”, “varför ska han bestämma vad jag gillar” osv. Det beror visserligen lite på avsändare, men om Sydsvenskan ska behålla illusionen att de sysslar med objektiv, granskande journalistik, måste allting läggas i munnen på andra. Direkt tyckande och värderande måste smygas in i ordval, undermeningar, associationer.

Vad du gör är att först formulera ett problem. Det finns inget problem med söt- eller salt lakrits. Men nu vill Sydsvenskan gynna en tillverkare och annonsör och dessutom sprida sina inarbetade vanföreställningar. Så problemformuleringen får lyda:

“outbildade äter alltmer saltlakrits”

Men du måste hänvisa till någon. Vem ska säga detta? Inte du.
Då är det ingen som vill lyssna.

Ett bra sätt är att hänvisa till “rön”, “forskning” eller “en rapport”.
Man kan lägga in värdeord som hjälper till att skapa negativ konnotation kring saltlakrits: “larmrapport”

Man kan ställa två grupper mot varandra.. en grupp med tydliga fördelar:

Ex: “I det välmående villasamhället kokar man sin egen sötlakrits.”

Nu har vi angett att övre medelklass som är “välmående” väljer söt lakrits. Vi har fått in “forskning” som avsändare och lagt in det negativa ordet “larm”.

Tänk om saltlakritsätarna gick på socialbidrag och snattade? Det skulle väl vara alldeles strålande.
Vi intervjuar en ICA-handlare nära en camping för hemlösa. Det är enkelt: hitta en ICA-butik hyfsat nära ett socialt problemområde; alla handlare har problem med snatteri, så att få ett pratminus kring ordet “snatteri” är inget probmlem. Vilka som snattar är ju självskrivet. Vi bakar in sceneriet i texten utan att direkt säga det.
Sedan frågar vi vad som stjäls. Säger han “allt möjligt” eller “bindor” eller något annat tråkigt, så fråga direkt om saltlakrits.
Ge honom inte möjlighet att själv välja. Gör ingen skillnad på söt och salt lakrits, utan få honom att tala om stulen lakrits som salt lakrits.
“Har det förekommit stöld av saltlakrits?”
“Jo, det har väl hänt. Men det är inte det vanliga…”
“Men det händer? Inte helt sällsynt”
“Ja, det har väl hänt..”
“Kanske ett par gånger!”
“Ja, säkert.”
“Var det i år?”
“Jo, det var det nog.”
“Inte så myckety förra året, då?”
“Nej, det är som jag säger: det hör inte till vanligheterna.”

Och där har vi det.
“ICA-handlare: en ökad stöld av saltlakrits – är inte normalt”

Så blomma till det med sceneri:
“Nära den campingplats där kommunens hemlösa på försörjningsstöd hänvisats, berättar ICA-handlare Ludwig Knebert om snatterier.
– Vi har sett en ökning av snatterier. Snattandet av saltlakrits har ökat sedan förra året. Det hör inte till det normala”

Så, alldeles korrekt citerad och vi får en bild av hur fattigt skitfolk vräker i sig stulen saltlakrits medan man i det närliggande och välmående villaområdet kokar sin egen sötlakrits.

Ska vi slänga in en gul inforuta som visar att människor på skuggsidan har sämre utbildning? Ska vi drämma till med högsskoleprovet? Folk ser ju det lite som en IQ-test.

Finns det ingen sådan data? Vi har ju ändå områdesdata från liknande problemområden. Vi lägger till fotnot i minsta typsnitt och nämner där att siffrorna inte gäller just campingen och människorna där.

Nu ska vi först skriva ren texten. Sedan ska vi krydda med positiva och negativa värdeord.
De negativa orden lägger vi i anslutning till “saltlakrits” och de positiva till “sötlakrits”.

Project Common Enemy

The project is rolling along fine. More and more people in Europe see Israel as an ally. And they sure are. Of the one-way kind: cul-de-sac.

The promoted madness is spreading from journalists and leftist groups into the judicial system, into science. The common citizen is more and more feeling isolated, alone and as the only sane person around.

This effect is wanted.
When Israel strike against the arabs, the citizens of Europe will take the streets and scream “Hurrah!”

We just need those final two nails in this coffin: the terror-attack of terror-attacks.. so sinister no one could shrug it off.

And we need to expose the “enemy within”.. the people who brought them into this mess. The ties they have to each-other. 

The waste

Things in writing I have not yet found use for:

“Time is a criminal.
A border is a line.
The subject is perceivable
in any given time.”

Don Camillo painted his
landlord, Al Fresco.
He was a man of many tunes.
He got his groceries from Tesco.

The cheese is full of holes and the trees are full of leaves.
By forcing perspective: we’re all liars and thieves.

We’re on a road to nowhere,
that cat and the mice.
They’re crying at the fun-fare,
by the sea and in the skies.

Now, Nike is a shoe
and Hitler was a jew.
Jesus was from Nazareth,
a pan and a skew.

The mist defied the gravity
of cases full of thieves.

The stage is full of actors, who take apart the roles.
The shoes are fit with souls, and the souls are full of holes.

Late summers day

What a wonderful day!
The sun is shining – the crickets chirp.
All the things we can do!
Together, through this perfect day.

But you say: you are stressed-out:
this is your only free day.
So, you focus on the things
you don’t have the energy to do.

You find me just annoying.
You find faults and call ’em true.

That’s us.. on this perfect late summers day.

What a wonderful day!
The apples ripe  and the sunflowers bloom.
There’s walnuts in the trees.
And the shed I built is full of fire-wood.

You sigh and call the apples
a chore too hard to do.
Soon the autumn’s here for real.
And the wind and rain to boot.

It’s my fault, you are tired.
My joy’s too much to handle.

That’s us.. on this perfect late summers day.

Spick and spec

This world is full of people,
my granny used to say.
“You can not know them all
and it is easier that way”.

“They’re joined in constellations
all across the velvet black.
Fixed and in a motion.
They leave and they come back”.

The spiders and the weavers;
the spies and the deceivers;
the owls and the achievers;
the hunters and retrievers.
The spic and spec and multitudes..
and jews.

Some people think they’re chosen
(as if you could chose a plague)
They want to give God biaz
preferring pretzel to a bagel.

They have this holy book,
they wrote themselves. Hurrah!
They say: “Look what God has told us!
It’s the word, it is the law.”

The spiders and the weavers…