Kindergarden

When I went to kindergarden,
all the other kids where there.
Oh!! I hated kindergarden. All the other kids where there.
Cold and lonely. All I wanted was was to go
home, and leave the kindergarden:
all the other kids where there.

Mustang, Oklahoma

There’s this town in Oklahoma
famous for its bad aroma,
where they closed the public library on demand.
  – Learnin’ ain’t no thing we’re needin’
    Waste away your time with readin’,
    still you only got five fingers on your hand.

Count them four times! That’s a twenty.
No more numbers, those are plenty:
You came walzin’ in on a count of three.
Our church it has a bell; a dome; a bible.
Here in Oklahoma, we keep the bible under lock and key.

From the mountain over yonder
you can see my neighbours Honda
and maybe, you could wish upon a star.
No-one here has no such longing.
As Jesus said, there is no wrong in
loving thy neighbour from afar.

Mr. Wilson

The mild rage is far closer,
the mid-term: a dark and humid night.
I’ve seen them, I’ve seen a few:
a cross-sense of ‘re-cogni’ and ‘deja-vu’.
The mid-term: a subdivided fight.

Show of hands: a sign of defeat.
Raw emotion’s demanding the raw meat.
We’ve met before, of that I’m sure.
You’re closing in – I close the door.
Jeepers, Mr Wilson, ain’t that neat?!

Chatty-do

By and by I, me and my
and a damsel in distress,
waited in the bottled gin
with a sign: do not transgress.

What keeps this issue from
taking afloat is it’s gravity.

“I got a lot and that is not
a reason to confere”,
I said to her and she said “sure!”
“These hides are in transfer.”

What keeps this issue…

She fained a smile – it took a while
(the dead are coming back).
She said: “You boys, have just one choice
and that choice is heart-attack.”

What keeps this issue…

Är det kriminella invandrare som ska bygga landets lagar?

En polisman i Jönköping har fått sitt hus attackerat. Det har kastats in stenar och brinnande föremål.

Det var inte länge sedan Rättscentrum i Malmö utsattes för en sprängning.
Enligt uppgift i Sydsvenskan brann hundratals bilar i Malmö bara i somras.

Socialsekreterare som krånglar med bidragen blir hotade och har fått hembesök.

I stort sett varje gång handlar det om en liten minoritet empatistörda kriminella som bor i områden som politikerna vägrar kalla “no-go zoner” fast de aldrig skulle sätta sin fot där. Och varje gång dundras det i media om att samhället måste byggas hårdare: fler kameror! Ökat skydd för politiker och poliser! Lättare att avlyssna vem som helst! Lättare att stänga ner misshagliga webbsidor!
All makt åt Tengil, vår befriare!

Alla vi andra ska få uppleva hur sjuksköterskor anonymiserar sig själva genom att vända bort sina namnskyltar; hur myndighetspersonal bunkrar in sig bakom pansarglas och betong.
Det diskuteras nu om polisen ska kunna ha skyddad identitet så inte mellanöster-maffian ska kunna ägga deras hus.

Ska en promille av befolkningen diktera villkoren för de övriga, nära hundra procenten som inte lever på att plocka beskyddspengar från kebabkioskägare? Som inte bränner bilar på nätterna? Som inte svara på varje tillsägelse med mordhot och genom att skrika könsord?

Är det verkligen samhället som ska ändra på sig? Är det inte de kriminella som ska ändra sig?

Rambergs dansmöss

En av Anne Rambergs dansmöss, en kammaråklagare Bergström, har påkommits med att använda sitt juridiska ämbete för att ägna sig åt politisk förföljelse och kulturmarxistisk aktivism.

Vad gör då denna åklagare när hon blir påkommen. Ja, hon gör som en åklagare på Gotland: bajsar på sig; försöker vifta bort lukten och skyller på någon annan.

Vad skulle Lena-Marie Bergström anföra inför rätten om en misstänkt haft facebookkonto under falskt namn och försökt ändra kontot till ännu ett falskt namn när han trodde sig avslöjad? Hur skulle hon förklara att gärningsmannen – när detta inte fungerat – raderat hela kontot?

Skulle hon säga: ja, det är helt i sin ordning och betyder ingenting. Eller skulle hon mena att detta är MYCKET misstänkt och TECKEN PÅ SKULD.

Och det är så hon tydligen har gjort: suttit på nätet och trollat under falskt namn och sedan ägnat sig åt att åtala SD-politiker (som sedan frias eftersom åtalet inte håller).

Är det inte ganska uppenbart att hon ljuger när hon säger att hon aldrig förstod att facebookgruppen “SD är nazister” var emot SD?
Så hon ljuger. Hon slingrar sig. Hon försöker radera bevis som talar emot henne. Är det inte så skurkarna brukar göra? Är det åklagarna som är skurkarna? 

Till Expresen säger hon: jag känner mig inte jävig, utan väldig opartisk.
Det är det här nya: man KÄNNER och det man KÄNNER är alltid rätt.
Det TILLÅTER en att missköta sitt jobb, bryta mot lagen, fuska, ljuga.. för man KÄNNER ju att man gör det av en GOD anledning.
[Bradbury: It was a pleasure to burn.]

Är det konstigt.. när Anne Ramberg går ut och säger att lagen inte är så viktig. Det är viktigare att göra det man känner är rätt.

Är det möjligt att sålla bort människor som inte fattat vad deras yrkesroll handlar om?

The smirk

It’s the smile. Open. A straight line to the emotion.
And then, it’s the smirk.
A joy of winning in secret. A joy of knowing a secret.

That’s the smirk. That’s the Mona Lisa for you. A tell-tale sign of a person you should not trust with anything, is the smirk.

It’s a reptile-brain response to a sense of victory through deceit.
It’s the joy and relief of getting away with it.
It’s contempt: I can fóooool ya!

People with that sort of wiring will never feel truth inside. They should be killed. Sounds awful, but would benefit us all.