Salut

as her guy was lost in the boer war
he was fashionably late
late in august late in spring
this late husband of hers
was found to disperse a glove and a purse
to boot

he was pensive then in former shape
with his ascot wife and his stepford niece
the octopus wore its coat of arms
unique selling point
an appointed star
fell over board
hull and stern
this year of our lord
burn baby burn

last summer i went swimming
last summer i nearly drowned
but the water parted so sweat and sad sure
as the clansmen bronzed the apple core
i saw a pig it was a boor
the second storie was not in store
we saw a mountain
we see no more
the gruesome details about al gore

Doktor KRY

Alex och Sigge har vecka efter vecka sponsrat denna doktor KRY. Ett reklaminslag i deras pod kostar hundratusen kronor, enligt uppgift från Alexander Schulman själv.

Vad gör Alex och Sigge med de miljoner de dragit in på övergreppen av doktor KRY? Bor på flotta hotell? Köper barnflickor?

Eller ger bort dom till doktorns offer.

Vad är nästa reklamspott? Är det doktor Mengele? Doktor Alban? Doktor Oetker? Doktor Bombay? Doktor Åsas man?

Nu försöker Palmqvist på SS allt möjligt..

Ja, det brinner ju i Oxie. Det har brunnit på massa ställen i Malmö. Det brann hundra bilar i somras i Malmö.
Men Palmblad har kommit på lösningen: EN FORSKARE!

Och vad ska forskaren säga om människor som bränner? Är dom friska? frågar Palmlöv? Nej, det är dom ju inte.

Titta på rubriken. Det är den rubrik som kommer att dyka upp i sökningar.
Om man tänker rubriker som memes.. OXIE=PSYKISKT SJUKA.
Röstar man fel får man Palmolive på sig.. då kommer han och ska “utreda” och sedan “mema”. Han är som trollkarlens lärling. Står där med vatten upp till sina skallrande knäskålar och undrar vad Blå Tåget menade med att “om kvastarna ska sopa bra, får man inte slarva med skaften”.

Sydsvenskan bistår

Vad gör Sydsvenskan här? Istället för att bara ange “ett vittne iakttog en pistol och ringde in en anmälan”, berättar Sydsvenskan exakt vem som anmälde och när.

Den misstänkte kan med hjälp av Sydsvenskan möjligtvis finna ut identiteten på anmälaren.

“Walla! Han med tändaren. Gula byxor. Knut i nacken.”

Så man kan verkligen undra vad fan Sydsvenskan sysslar med. Motarbetar varje tillfälle när medborgare vittnar, anmäler brott eller organiserar sig i grannsamverkan för att skydda sin egendom.

Såhär jobbar Sydsvenskan

varje dag, varje dag, varje dag…

Om du vill att folk ska ogilla salt lakrits och föredra söt, ska du inte skriva “Salt lakrits är godare än söt lakrits, så köp bara söt lakrits i fortsättningen!”

Människor ifrågasätter ofta sådana definitiva uttalanden. De börjar ställa frågor: “Hur vet han det”, “varför ska han bestämma vad jag gillar” osv. Det beror visserligen lite på avsändare, men om Sydsvenskan ska behålla illusionen att de sysslar med objektiv, granskande journalistik, måste allting läggas i munnen på andra. Direkt tyckande och värderande måste smygas in i ordval, undermeningar, associationer.

Vad du gör är att först formulera ett problem. Det finns inget problem med söt- eller salt lakrits. Men nu vill Sydsvenskan gynna en tillverkare och annonsör och dessutom sprida sina inarbetade vanföreställningar. Så problemformuleringen får lyda:

“outbildade äter alltmer saltlakrits”

Men du måste hänvisa till någon. Vem ska säga detta? Inte du.
Då är det ingen som vill lyssna.

Ett bra sätt är att hänvisa till “rön”, “forskning” eller “en rapport”.
Man kan lägga in värdeord som hjälper till att skapa negativ konnotation kring saltlakrits: “larmrapport”

Man kan ställa två grupper mot varandra.. en grupp med tydliga fördelar:

Ex: “I det välmående villasamhället kokar man sin egen sötlakrits.”

Nu har vi angett att övre medelklass som är “välmående” väljer söt lakrits. Vi har fått in “forskning” som avsändare och lagt in det negativa ordet “larm”.

Tänk om saltlakritsätarna gick på socialbidrag och snattade? Det skulle väl vara alldeles strålande.
Vi intervjuar en ICA-handlare nära en camping för hemlösa. Det är enkelt: hitta en ICA-butik hyfsat nära ett socialt problemområde; alla handlare har problem med snatteri, så att få ett pratminus kring ordet “snatteri” är inget probmlem. Vilka som snattar är ju självskrivet. Vi bakar in sceneriet i texten utan att direkt säga det.
Sedan frågar vi vad som stjäls. Säger han “allt möjligt” eller “bindor” eller något annat tråkigt, så fråga direkt om saltlakrits.
Ge honom inte möjlighet att själv välja. Gör ingen skillnad på söt och salt lakrits, utan få honom att tala om stulen lakrits som salt lakrits.
“Har det förekommit stöld av saltlakrits?”
“Jo, det har väl hänt. Men det är inte det vanliga…”
“Men det händer? Inte helt sällsynt”
“Ja, det har väl hänt..”
“Kanske ett par gånger!”
“Ja, säkert.”
“Var det i år?”
“Jo, det var det nog.”
“Inte så myckety förra året, då?”
“Nej, det är som jag säger: det hör inte till vanligheterna.”

Och där har vi det.
“ICA-handlare: en ökad stöld av saltlakrits – är inte normalt”

Så blomma till det med sceneri:
“Nära den campingplats där kommunens hemlösa på försörjningsstöd hänvisats, berättar ICA-handlare Ludwig Knebert om snatterier.
– Vi har sett en ökning av snatterier. Snattandet av saltlakrits har ökat sedan förra året. Det hör inte till det normala”

Så, alldeles korrekt citerad och vi får en bild av hur fattigt skitfolk vräker i sig stulen saltlakrits medan man i det närliggande och välmående villaområdet kokar sin egen sötlakrits.

Ska vi slänga in en gul inforuta som visar att människor på skuggsidan har sämre utbildning? Ska vi drämma till med högsskoleprovet? Folk ser ju det lite som en IQ-test.

Finns det ingen sådan data? Vi har ju ändå områdesdata från liknande problemområden. Vi lägger till fotnot i minsta typsnitt och nämner där att siffrorna inte gäller just campingen och människorna där.

Nu ska vi först skriva ren texten. Sedan ska vi krydda med positiva och negativa värdeord.
De negativa orden lägger vi i anslutning till “saltlakrits” och de positiva till “sötlakrits”.

Project Common Enemy

The project is rolling along fine. More and more people in Europe see Israel as an ally. And they sure are. Of the one-way kind: cul-de-sac.

The promoted madness is spreading from journalists and leftist groups into the judicial system, into science. The common citizen is more and more feeling isolated, alone and as the only sane person around.

This effect is wanted.
When Israel strike against the arabs, the citizens of Europe will take the streets and scream “Hurrah!”

We just need those final two nails in this coffin: the terror-attack of terror-attacks.. so sinister no one could shrug it off.

And we need to expose the “enemy within”.. the people who brought them into this mess. The ties they have to each-other. 

Twitter

Hans Mühler vid universitetet i Bonn [CCPA] gjorde, i forskarkretsar, smärre sensation då han 1991 presenterade studien ’att arbeta liggande’ [Arbeitslandschaft und Methodik], där siffrorna påvisade en markant minskad risk för traditionell arbetsskada.

Sedan 2008 har Mühler ägnat sig åt Twitter. Med hjälp av lingvister, antropologer, beteendevetare, historiker, litteraturvetare och psykologer har han, i en tvärvetenskaplig studie, undersökt fenomenet Twitter.

I tre delar presenteras tre skilda riktningar.

I ’Die Siebte Welle’ undersöks Twitter lingvistiskt och psyko-socialt.
”Twitter har fört arbetet med artificiell intelligens framåt med stormsteg”, menar Mühler. Samtidigt har vi en bild av påverkan och gruppsykologi via sociogram där vi nu kan sprida en åsikt till miljoner människor genom att välja en eller två avsändare.”

Den andra delen: ’Die Mauer’, jämför ”sekterism och twitterism”. Charles Manson och ’The Family’ ligger som fond och komparativt material när socialt hierarkiska strukturer och belöningssystem dissekeras. I delkapitlet ’Leben, als in Shadenfreude’ ställs begreppet skamkultur och kopplingen till journalistik och press i fokus.

I den avslutande ’Farblos Schwanger – alt angst’ pekas på amerikanska och japanska kulturella fenomen och hur dessa sammanvävs i 140 tecken.

”Två rader text var allt som behövdes för att hitta essensen i kommunikation när den är som sämst”, sammanfattar Mühler.

Det är en spännande läsning. En bild av en värld där fyrtioårskriser ageras ut i rollspel där ålder, kunskap, kön, utbildning, utseende och andra – tidigare så pregnanta – faktorer, ersätts med en skengraviditet. Hur omsorg spelas och värderas utan insats; hur manga och cosplay flyttats över från japansk kultur; hur Twitter blir det vattenglas vari stormar kan kreeras..

Dystopin anges aldrig, men ligger ständigt närvarande när ikonskapande, social rangordning, symbolmagi läggs ut som pusselbitar och bilden på kartongen.. den som bitarna kan skapa, ändras och ersätts.

I ett ögonblick är det Bowie, Berlin och ’Die Klicke aus den Mitte’. I nästa är det Jonestown och Franska Guyana. Petriplattor, bakteriekulturer, immunologi, svärmsamhällen.. ”allting på”, som man säger i Kebabkiosken.

Som en eftersmak finns siffrorna och graferna. Den verkliga medelåldern hos twitteranvändaren är 32 medan angiven ålder ger snittet 28.

De svenska twitteranvändare som följde länkar till testet ordförståelsedelen i högskoleprovet, fick ett resultat på 52%.. men angav i sina flöden 95%.

Var tredje svensk twitteranvändare anger i flervalsfråga att temperaturen under kalla kriget var ”extremt låg”.

Var femte svensk twitteranvändare associerar ostindiska kompaniet med SALT-avtalen.

”Om du ska läsa en bok i vinter, är det denna triologi”, säger Täppas Fogelberg.